Jag och Maja satt och kollade på filmer från Gunnorp i somras och jesus vad jag saknar det och jesus vad jag längtar tills i sommar. Men Chanel.. finns inte ord för hur mycket jag saknar den hästen. Det värsta av allt är att jag är nästan säker på att jag aldrig kommer få sitta på hennes rygg igen, aldrig. Det gör mig så otroligt ledsen bara.. Fast ioförsig är jag nöjd om jag får träffa henne, men att rida henne var som en dröm varje sekund.