Det jag hade pågång som jag inte ville säga förrens jag visste hur det blev var att jag kanske skulle ta Chanel på foder. Eller jag och Maja skulle ha henne tillsammans. Övertalade föräldrar och nästan allt planerat. Mamma ringde idag och skulle kolla pris osånt, men nej. Någon annan var snabbare och köpte henne. Aldrig mer får jag träffa min stjärna.. Känns förjävligt rentutsagt. Aldrig mer får jag ha hennes mule mot min kind, aldrig mer får jag borra in mitt ansikte i hennes mjuka päls, aldrig mer får jag sitta på hennes rygg och känna den underbara känslan när allt fungerar. aldrig mer. Men jag har så jävla mycket att tacka den här hästen för, det finns nästan inget jag inte kan tacka henne för, så tack för allt min älskade Chanel. Jag glömmer dig aldrig.